Första helgen i Nottingham

Jag har haft en fantastisk fin helg. I lördags klurade jag ut hur bussarna går och vart man kliver på och kliver av. Lyckades även hitta mötesplatsen jag bestämt med tre andra au pairer utan problem. Och tillsammans åt vi en god lunch och gick sedan runt i stan för att kolla in läget (eller kanske mest visa mig runt). Gick förbi både slott, Robin Hood-statyn och Englands äldsta pub!

Idag mötte jag upp en dansk tjej efter att ha shoppat (Primark alltså) och vi drack kaffe och shoppade lite mer innan vi satte oss ned och bara pratade medan tiden tickade iväg. Och det är lite så det är när man träffar nya människor som man trivs med. Man har så mycket att prata om att tiden går alldeles för fort.

Det har varit solglasögon- samt halsduksväder på en och samma gång vilket är det bästa vädret enligt mig. Staden har bullrat av turister, musiker och tiotals glassbilar. Jag har gått på stora och små gator med så många fina byggnader på båda sidorna att jag har ont i nacken från allt tittande. Och efter att ha spenderat endast några timmar i Nottingham så har jag insett att jag redan är förälskad. Jag kommer trivas så himla superbra i den här staden.

Om mitt engelska liv

Jag har haft turen att komma till en trevlig familj där jag trivs bra. Här bor jag med ett irländsk par från Killarney i Irland (jag gillar ju som irländare) och tillsammans har de en liten pojke på ett år. Mamma Norma jobbar hemifrån åt ett irländskt civilingenjörsföretag och pappa Alan jobbar åt samma företag men är ofta ute på äventyr. Pojken Harrison är en glad och aktiv pojke och vi har det himla bra tillsammans han och jag. Sen har vi också familjens första bebis Bailey, som är en åttaårig Bichon Frisé. Och han är supersöt han med.

Vi bor just nu i ett hus som de hyr här i Keyworth, alldeles utanför Robin Hood-staden Nottingham. Så vi lever i en röra med ouppackade lådor och utan varken ordning eller reda. Som tur är så är det endast fyra veckor kvar innan vi flyttar några kvarter bort till ett fräscht, barnsäkert nybyggt hus!

Detta är i alla fall mitt rum för de fyra kommande veckorna: gammalt och slitet men ack så charmigt.

Första jobbdagen

Min första jobbdag har gått hur bra som helst. Jag och pojken har lekt, busat och gått promenader i både lite regn och jättemycket regn. Sen åt jag middag, drack te och pratade med föräldrarna innan jag gick på en promenad själv för att komma ut lite. Har precis tagit en jättevarm skön dusch och ska nu slöa lite och försöka ladda upp inför morgondagen. Det tär på en med så många nya intryck!

Om att hamna rätt

Jag har hunnit med tre dagar hos världens finaste familj. Föräldrarna är så trevliga, pojken urgullig och både moster och mormor helt underbara (de är här och hälsar på i helgen)! Jag känner redan nu att jag kommer trivas så himla bra här. De är så trevliga att det är först nu jag kunnat slita mig ifrån dem.

I torsdags pratade vi mest och försökte lära känna varandra. I fredags hade pojken sin första födelsedag så då åt vi tårta, öppnade paket och hade allmänt trevligt. I lördags fyllde mostern år så då åt vi ännu mer tårta, åt finlunch och gick ut för några drinkar. Vi har hunnit med så mycket och pratat om så mycket att det känns som att jag redan varit här i flera veckor. Pojken har dessutom anpassat sig så bra med mig och redan första dagen fick jag världens goaste kram. Och det känns ju så himla bra att han tycker om mig och låter mig vara med honom.

Imorgon börjar jag jobba på riktigt så då får jag förhoppningsvis in någon rutin i mitt nya liv då helgen varit mycket huller om buller! Men åh, vad jag är förväntansfull på detta år nu. Kommer bli så bra alltihopa!

Om att åka iväg för en tredje gång

Det var så himla skönt att få komma hem den där torsdagen för snart tre veckor sedan. Men nog tappade jag modet lite och kände att allt jag ville göra var att gömma mig under täcket och liksom bosätta mig där. Jag har tänkt alldeles för mycket på vad som hände i London, och nog har jag ältat det alldeles för mycket också. Men jag har försökt att släppa det. Och även fast det skrämde mig så skrämde det mig inte tillräckligt för att försöka igen.

Så jag har letat efter en ny familj. Men varit så himla försiktig av mig. Vill verkligen vara säker på att jag hittar en familj som jag kommer vara glad att leva med. Det tog tid men för någon dag sedan hade jag ett skypesamtal med en jättehärlig familj och på en gång ett erbjudande om att få komma. Och i söndags så bestämde jag mig. Så jag försöker igen. Tar mina resväskor och flyttar till Nottingham. På torsdag.

Och det känns annorlunda än när jag pratade med min Londonfamilj. Jag får flashbacks till min irländska familj då jag pratar med den här familjen i Nottingham. Och det ser jag som ett jättebra tecken. De var så glada och trevliga och de skrattade och berättade om allt, och tillslut var vi tvungen att lägga på då jag skulle ha en annan intervju. Så det känns jättebra i magen.

Så nu kör vi igen!

Om att åka hem tidigare

Den trettionde juli så bestämde jag mig för att jag ville byta familj. Det gick två minuter till och jag bestämde mig för att åka hem till Sverige om en vecka. Efter ytterligare två minuter bestämde jag mig för att jag ville hem på söndag. Och två minuter efter det hade jag hittat ett flyg som skulle ta mig hem om bara några timmar. För jag var så himla olycklig.

Så sent på onsdagskvällen lämnade jag min värdfamilj i London. För min skull. Och nu är jag hemma där jag mår bra sen över ett dygn.

Och det finns många anledningar som tillsammans gjorde att jag valde detta. Men det är saker som jag inte tycker passar att skriva om här. Men generellt så handlade det om att jag var så olycklig i värdfamiljen att jag tillslut bestämde mig för att det inte var värt det.

Och det känns så himla bra att jag stod upp för mig själv och gjorde det som kändes rätt, för mig. För i slutändan så ska man trivas, ha roligt och inte behöva må dåligt när man befinner sig så långt hemifrån. Och det tog ett tag men tillslut så insåg jag det. Man gör detta för sig själv, och då måste man tänka på sig själv (hur svårt det än är för mig som vill göra alla andra glada).

Och nu mår jag bra igen. Fastän huvudet är överallt och samtidigt jätteslut på.